Jag är manisk

Jag tycker inte det själv, men mamma och hennes kille tycker det. Visst, jag pratar om Johan Palm dag som natt, och visst, jag längtar hem till Johan- väggarna när jag är hos pappa (jag längtar inte hem, jag längtar bara till mina Johan- bilder), och ja, jag avgudar mina Johan- väggar och älskar de på samma sätt som vissa älskar Gud. Ibland ber jag nog till dem. Lite läskigt kanske, men jo, det gör jag. ^^

Ok, kanske inte ber som när man ber till Gud eller så, men om jag typ inte har pluggat till något prov så kanske jag tittar på någon av väggarna och tänker "Snälla, låt det gå bra..." ^^